Suck.
Vilken dag.
Egentligen har det varit helt okej, men en känsla, halvt odefinierbar har spökat i mitt sinne. Kanske inte bara en känsla, kanske flera. Men jag får inte grepp om dem. Han tittar på mig när hon höjer rösten, skriker. Något i mig står inte ut. Skrik får mina ögon att okontrollerat fyllas av vatten små droppar av det stora mörka hav i min mage. Mörker.

...

Barnen kom in och skrattade med mig ett tag, måste erkänna att de är sjukt söta. Det är något speciellt med att umgås med barn de är inte som vuxna... Nu knackade det på dörren och där är minsta tjejen igen. Jag får en puss och ett leende. Det värmer i magen.

Nu ska jag se vidare på Sagan om Ringen på franska!





Aragorn och Arwen <3

Kändes att det var dags med något nytt nu när jag anlänt till ett okänt land och allt
Lyssnar på klassisk musik
Det är mörkt utanför det lutande fönstret
Där utanför finns lugnet
Äntligen kan jag se ut genom glas och se åker
Det behövs för att andas
Det blir så mycket lättare då
Känner mig ständigt som om jag skrider runt i en Jane Austen roman
Lugn